Ett möjligt scenario

 

Vill dela med mig av några kloka ord från Olof Röhlander.

 

30 år och konfunderad

Väntar på tillfället som aldrig kommer. Löftet om att det skulle bli bättre en dag, mer uthärdligt, ersätts av ytterligare en ihålig klyscha. Ännu en clown där framme. Ny kostym, samma innehåll. Hörru, ta av dig masken!

 

40 år och ärrad

Försöker förstå vad som hände. Idealen som var så viktiga. Du gjorde allt de sade, följde alla regler, genomförde projekten. Var är klappen på axeln? Här står man nu, med en bitter känsla i magen av det som smakade så sött i munnen. Urkramad som en disktrasa, sedan lämnad.

 

50 år och sviken av livet

Är det detta vi skulle prata om, det här vi kämpade för, som skulle betyda något? Vems plan köpte vi egentligen? Vad hände med de verkliga värdena, dem som skulle göra allt värt det i slutändan? Var det här allt? Vill bara skrika rakt ut.

 

60 år och uppgiven

Kan du relatera till något i det här? Det här livsscenariot är alldeles för vanligt vågar jag påstå, alltför lätt att känna igen sig i. Man känner sig nästan som en socialt utstött eftersom ingen vill prata om det, trots att många känner så här.

 

Önskar du något mer är det hög tid att få något att bli viktigt igen.

 

Något måste hända. Vi behöver ge oss tid att tänka till, vänner. Stanna upp och inse att scenariot blir nog inte bättre än så här om du inte själv gör något åt det. Var börjar man då?

 

Ett reflekterat sinne kan vara en bra start.

Tänk krispigare tankar. Ställ kraftfullare frågor, tänj begreppen, höj insatsen. Kräv äkta vara, inget mer själlöst ryckande på axlarna. Satsa allt på ett kort. Ryck upp träd med rötterna. Kliv av någon annans kampanj och in i din egen. Det är din tur nu.

 

70 år och lyckligare än någonsin?

 

Success Education önskar dig en härlig vecka!